Verbalisering

I all kommunikation handlar det om att sätta ord på sina tankar och att sedan få respons. Det är först när man säger något högt som det blir verklighet, annars är det ju bara drömmar. För att kunna bygga vidare på en dröm behöver man allt som oftast bolla med någon, det är väldigt få förunnat att våga vara helt säker på en bra idé innan den prövats. Vissa behöver mer respons än andra, detta kanske beror på osäkerhet och/eller fåfänga, det är dock så att endast vid kontakt (som för all del inte behöver vara fysiskt idag) som gensvar kan ges.

Vad vill jag då ha sagt med detta? Jo, att envägskommunikation är ett mycket motsägelsefullt ord då det inte existerar egentligen och att ensam är inte stark.

Premiär

Nu är det dags att lägga ut tinorna.

Kvack!

Missade tyvärr(?) veckans snackis som sändes i TV3, tittarsiffrorna kommer väl slå rekord när nästa program visas. Fortsättning finns på Newsmill med upplysande läsning för tragiska pappor och oattraktiva mammor med flera.

Familjemiddag

Alltid lika roligt med något nytt! Var på invigning förra veckan av restaurang Familjen på Arkivgatan i Göteborg. I en glamouröst hemtrevlig miljö blev vi hjärtligt välkomnade och serverade smakprov på vad som erbjuds. Makalöst trevligt och gott, helt klart ett blivande favoritställe i stan. Namnet på restaurangen känns  inbjudande och är nog helt genomtänkt. 

Läs här vad som skrevs i GT innan krogen öppnade.

Vad är är viktigast, vad man förmedlar eller hur?

Tysta kalla män

klicka på bilden för att se fler bilder i SvDs Bildspecial.

De flesta är medvetna om många av våra miljöproblem, men vi väljer att inte tänka på dem varje dag hela tiden. Att polarisen smälter och får en global uppvärmning till följd är ingen nyhet och därför något vi lärt oss att leva med. För att få oss att reagera och förhoppningsvis agera lät WWF isskulpturer långsamt smälta på trappan till konserthuset i Berlin igår. Den brasilianska konstnärinnan Nele Azevedo hade skapat de cirka 1000 skulpturerna.

I en betraktares ögon

Fotograf: Leonard Andersson

Älvsborgsbron är en stolt byggnad som utstrålar självförtroende. Bron står stadigt på väl grundade pelare, men i mörkret ser man mest de välvda ljusslingorna. Den raka lite mer manliga siluetten på dagen, blir kurvig och kvinnlig på kvällen. Kanske man kan likna bron vid en dragqueen. Den viktiga funktionen en bro har, att binda samman två världar, blir då även bildlig.